Funderar över det här med arbete...

när Thomas lagar maten så tar jag hand om disken å efterstöket - å när jag lagar maten så tar JAG hand om disken å efterstöket - hmmm :) Inte så att jag klagar egentligen, jag har ju en jädrans tur som inte behöver laga mat alla dagar, men visst är det märkligt så det kan bli...

Så här i funderingarnas tid... pratade med en vän om arbete och skatt å sånt... alltid gångbart samtalsämne... vi var rörande överens om att skatten oftast känns jävligt jobbig och att den dessutom känns extra jobbigt för att man inte är säker på att man kommer få den omsorg på ålderns höst som man vill ha för just de skattepengarna man betalar in... (phu den blev lång) hon (jo för det var en hon!!) hade dessutom träffat på en sån där tapper människa som slavar i omsorgen...

- slavar är verkligen benämningen... hör här... - den personen hade nu jobbat 11-timmarspass både lör o sönd, på de timmarna var det "bestämt" 1½-timmes rast... en rast som sällan och aldrig kunde tas ut, eftersom personen inte kunde stänga dörren/telefonen och säga "nu har jag rast" (ett vanligt fenomen inom omsorgen så vitt jag förstår) utan alltid var i tjänst... under de här två dagarna hade människan dessutom varit och besökt drygt 80 personer... tro sjutton att man måste ta ledigt efter en sån helg för att inte hamna på akuten!!! Och hur mycket tid fick varje person tro???

Är det så det ska vara??? Hur gör vi för att göra nåt åt eländet - betalar mer skatt eller???

Äsch, nu måste jag jobba lite - har inte alls tid med sånt här dravel :)
Tack o hej, leverpastej!!!