...stretar på i oförtruten takt, timmarna springer o dagarna går..."ska bara"...är ett uttjatat uttryck och tidsoptimisterna kämpar på

torsdag 1 mars 2012

17 år har gått...

det gör fortfarande lika ont i hjärtat!

Kanske ännu lite mer nu, men på ett annat sätt - hade så gärna velat se dig leka med Elin, lära känna dig som vuxen...

Ibland kommer tårarna utan att jag är förberedd, smyger mig undan och låter de falla - finns ingen tröst att ge iaf - du kommer inte tillbaka till oss :-(

Den värsta dagen i mitt liv - saknar dig sååå älskade PAPPA



Kramizar Ina @ iFån



4 kommentarer:

  1. Känner med dig. Den känslan är tung. Kram på dig <3

    SvaraRadera
  2. Jag förstår DIg verkligen!! Jag saknar min mamma oxå mest varje dag. Förstår inte att de snart har gått 18 år sedan.
    Kramiz i massor <3 <3

    SvaraRadera
  3. Jag vet exakt hur du känner, min älskade pappa dog en månad efter att jag fyllt 20 år, i år blir det exakt 25 år. Och än kommer tårarna allt som oftast. Mina barn har aldrig träffat sin underbara morfar men vi pratar ofta om honom, med mycket glädje. Dom är 8 och 10 år, när min dotter var ca året tog hon hans fotografi och gav honom en blöt puss. Önskar så hon fått göra det i verkligheten....
    Sänder över en varm kram! / Charly

    SvaraRadera