Alltid är det nåt....

Inte trodde jag väl när jag skrev förra inlägget att vi tre dagar senare skulle sitta i bilen på väg mot Strömsholm med en sjuk Tilja och en mörk otäck känsla i magen!!

Ännu ett "skov" av stel nacke som inte gick att hitta någon "klar" orsak till. Efter fem timmar på klinik i stan, med blodprover, undersökningar och vätska intravenöst så åker vi söderut med planen att hon ska skiktröntgas, för att se om det den vägen kan gå att hitta orsaken eller åtm utesluta några...

Efter drygt fyra timmars sträckkörning får vi "checka in" på infektionskliniken - med en hund som är piggare än hon var när vi startade resan....DET hade vi inte väntat oss!! Hon reagerar inte alls på samma sätt som tidigare på böjprov - vilket tyvärr betyder att hon inte hamnar på akutlistan för röntgen! Så vi vänder lyktorna hemåt med en massa frågetecken och en stor portion ORO - fy fan för att åka hem med tomt koppel :-(

Landar hemma strax innan väckaren normalt ringer, äter frukost och åker på jobbet!! Elin fick fara till farmor o farfar istället, för hon var jättetrött å det var inte vi.

Väntar hela måndagen på besked, som kommer vid niotiden på kvällen - en ännu piggare hund med bara lite reaktion på böjprov, skiktröntgen ännu längre bort men ett ultraljud är utfört - livmoderinflammation o ev även bukspottkörteln inflammerad. Hon opereras på tisdag, då de även tar ett ryggmärgsprov för att jämföra med det som togs i november. Hon är också ännu piggare och inte det minsta stel i nacken = det blir ingen skiktröntgen - lite snopet känns ju det faktiskt, det är ju liksom anledningen till att vi for hela vägen dit...

Vi åker ner och hämtar hem henne på torsdag - en rätt "stirrig" och stressad dam med diarré och mjukisbody istället för tratt. Får recept på värktabletter och handlar med oss ett specialfoder hem - lite motsträviga mot det var vi, men man ger sig ju för expertisen - TYVÄRR!!!

Redan på väg hem lugnar hon ju ner sig, det finns en viss trygghet i bilen även om bilåkning inte är favorit. Magen verkar lite bättre också...tills vi ger henne av dietfodret...på fredag morgon vägrar hon ens äta av det!! Lätt panik - hon måste ju äta, annars tar det ju ännu längre tid. Ringer ner för att dubbelkolla varför just det fodret var det bästa (fick ju en hel del info på kort tid å allt fastnade liksom inte helt...) - jomen, det var ju just för dåliga magar åsså med lite fett då för att inte bukspottkörteln skulle överansträngas....Hmm, men om hon inte alls äter det då??? Jamen, då kan ni ge henne kokt ris med lite köttfärs i...

SLUTSATS: om vi köper en lightversion av det gamla fodret (som hon gladeligen åt...) så går det ju lika bra - "vad var det jag sa - sa T!!! - det är stressen o foderbytet som ställde till det"

Idag måndag är magen är helt återställd (nästan åt andra hållet istället) och hon är mycket piggare, såret läker som det ska och vi väntar "bara" på provsvaren... Å hoppashoppashoppas att det är livmodern som spökat ända sedan första löpet - det går faktiskt att se ett samband mellan löp och de tre "skov" hon nu haft!!!

Jag säger TACK till alla som hållit tummar, tår och tassar för oss - släpp de inte helt ännu ;-)
och TACK till Elisabet som ställde upp och "nursade" hos oss både i fredags och idag (men du tog ju ingen mat med dig - usch, nu får jag ju äta gryta hela veckan...;-) )